Photo: Per Lange ​​

​

”Chris Martin lyckas få hela Ullevi att lägga undan mobilerna.”

 

Ögonblicket, eller rättare sagt stunden innan en konsert kan vara dränerande eller fantastisk. Ikväll är denna stund Coldplays reklampelare till ljudet av sorl. På skärmarna rullar reklam för bandets nya album Music Of The Spheres, deras app (speciellt framtagen för turnén) och ny merch. På skärmarna syns också olika klipp från de organisationer som delar av biljettintäkterna går till. Samtidigt hoppar folk omkring på de kinetiska dansgolven som ska bidra till ström. Cyklarna som ska bidra till samma sak tycks inte användas lika flitigt. Det slår en att publikhavet liknar en scen ur Kalle Och Chokladfabriken och Oompa-Loompierna.

Men uppenbarligen fungerar strömförsörjningen, till slut klingar ett slags meditativt klockspel igång just när solen är på väg att ge sig vika. Men det är ändå för ljust för att de återanvändningsbara armbanden vi fått på oss kan göra sitt jobb till det yttersta. Det är sällan man klagar på ljusa sommarkvällar i Sverige, men just nu önskar vi totalt mörker.

 

Kvällen inleds med Higher Power och armbanden kämpar på. Under svarta skynken släpps badbollsliknande ballonger lös, de svävar runt i publiken och det blir en nästan sömlös övergång till Adventure Of A Lifetime. Först till Paradise kommer vi ner i varv och frontmannen Chris Martin sitter i skräddarställning mitt på scenen och sjunger ut ännu en publikfavorit. Det känns vågat att köra alla publikfavoriter redan i början, vilket gör mig både spänd och orolig över vad som skall komma härnäst. Men The Scientist blir ett självklart val och Coldplay överöser den svenska publiken med komplimanger, kvällen har bara börjat.

Det är mycket som händer efter detta, mycket som folk kanske inte hade trott på om det inte fanns dokumenterat. Till exempel när Martin ringer upp Elton John på något FaceTime-liknande samtal på storbildskärmarna. Där sitter en rörd och förvirrad Elton framför pianot under sin sista spelning i Stockholm och vi har precis framfört Rocket Man för honom. Det är lite tjall på linjen men han verkar tacksam och framförallt chockad. Vi alla lämnas dock av en undran om hur detta faktiskt gick till, uppenbarligen var det inte helt spontant men det tycks ha berört de flesta ändå.

Men till det mest otippade. Bandet dyker upp i alien-liknande masker och liksom vaggar runt på scenen under Infinity Sign och Something Just Like This. Det hela är väldigt lustigt och sången är förinspelad. Det blir kvällens enda riktiga svacka, men bandet återhämtar sig snabbt till A Sky Full Of Stars, där Martin lyckas få hela Ullevi att lägga undan mobilerna och istället hoppa runt med båda armar, en sällan skådad syn där klassiska Youtube-kommentaren "not a phone in sight" upprepar sig i huvudet.

Allra bäst under kvällen är Don’t Panic. Från en mindre scen långt bak i publikhavet uppenbarar sig instrument under stora skynken. "We live in a beautiful world" ekar från ett enkelt, akustiskt uppträdande och nya stora upplysta ballonger rör sig över publiken. ”Yeah we do" svarar vi ödmjukast. Just ikväll lever vi en sällan skådad vacker värld. Uppträdandet liksom slätar över de märkliga alien-maskerna.

 

Slutligen är det dags för Fix You. Ett nästan desperat vrål hörs över Ullevi. Många har kommit hit ikväll för just detta ögonblick. Det är som att publiken drabbats av ett kollektivt hjärtekross och allsången tränger sig obehindrat in i varje öppet fönster i Göteborg ikväll. Det går inte att beskriva detta med annat än gåshud. Allt är förlåtet och himlen är äntligen kolsvart.

Egentligen hade bandet kunnat gå av med flaggan i topp här, men de envisas med att lägga Biutyful som sitt avsked. Det blir en duett mellan Martin och dockan som vi känner igen från musikvideon. Det dödar stämningen en gnutta.

 

Men när vi lämnar Ullevi står det "Believe in love" på skärmarna och eftertexter rullar likt i slutet av en film. Fyrverkerierna släpps på och visst blir det än mäktigare när solen faktiskt gått ner. Lycklig spatserar jag därifrån, i en dimma av krut och vilsna konsertbesökare som går och vrålar ut texten till Fix You, det slår mig att vi alla har varit med om en bit musikhistoria ikväll.